Min farmor har dött. Hon skulle bli 78 år till sommaren, men dog i natt.
Jag har nog inte fattat det än. Jag mår dåligt överhuvudtaget just nu och är irriterad på allting. Ibland gråter jag och ibland är jag arg och har lust att skrika åt nån. Sorg blandat med irritation och depression. Egentligen har jag mått bra ett tag nu, men det är som om farmors död tar upp allt till ytan igen... Det är väl oftast så att en sak bidrar till en annan.
Vad är jag irriterad på då kan man fråga sig? Jag är bitter, deprimerad och irriterad över att vara ensam. Vid 33 års ålder ska man ha en fru och 2-3 barn, och de tre v:na villa volvo och vovve. Jag har inget av detta. Dessutom borde jag vara färdigutbildad och ha ett fast jobb med någorlunda stadig ekonomi. Inte heller detta har jag.
Nu i påsk skulle jag gärna ha åkt upp till fjällen som alla andra. Men för att göra detta måste jag spara ett halvår. Man får var glad om man kan unna sig en kexchoklad varannan vecka. Nu överdrev jag, men det är så det känns. Allt detta slutar i att jag tröstäter, jag som vill gå ner i vikt. Det är också ett dilemma i det hela. Har gjort flera beslut om att låta bli godis och kvällsätning osv. men inget har hållit. Vad gör jag för fel? Har slutat köpa bröd ett tag för att inte frestas att äta på kvällarna, men det behövs bara att jag mår dåligt en dag för att allt ska börja om på nytt.
Allt är en enda ond cirkel, och den enda som kan bryta cirkeln är jag själv. Jag är kristen och jag vet att Gud förmår att hjälpa. Men det är ändå jag som måste ta besluten i mitt liv, eftersom Gud har gett mig en fri vilja. Men hur tar man beslut som består??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar