Skillnad på synd och synd...?

Under de senaste månaderna har en speciell fråga varit på tapeten för kristenheten i Sverige: Skall homosexuella vara välkomna till kyrkan?
Självklart skall de vara det!
Vi människor har ofta en tendens att se skillnad på synd och synd. Men Gud gör inte det. Vi som redan är kristna glömmer att vi är syndare räddade av nåd. Men vi är fortfarande syndare, för ingen kommer att bli fullkomlig i detta liv. Eftersom all synd är synd så är vi inte ett dugg bättre än homosexuella, drogmissbrukare osv. Men vi har en relation med en Gud som är nådefull och god, och som raderar ut vår synd.

Däremot medlemsskap; det är något annat det. Går man med i en församling så accepterar man ju de stadgar som kristendomen vilar på, och däribland att äktenskapet är ämnat för man och kvinna. Om jag döper mig och kommer med i kyrkan, så lämnar jag ju mitt gamla liv bakom mig. Därmed kan jag ju inte leva i ett homosexuellt samboskap efter mitt dop, eftersom jag ju då egentligen ogiltigförklarar dopet och min omvändelse med att leva som jag gjorde innan. Ingen människa blir fullkomlig här på jorden, men viljan att vända om från synden måste ändå finnas där.

Det finns synliga och osynliga synder. Vad jag menar med det är att vissa synder görs i det fördolda, medans andra kan synas i det offentliga rummet.
En hel del som gjort synliga synder, har exkluderats från den församling man tillhört, samt fråntagits sina uppdrag och ansvarsområden.
Samtidigt finns det människor i församlingen som syndar i det fördolda, men ändå är kvar i gemenskapen och har kvar sina förtroendeuppdrag.
Skall det vara så? Nej!
Vi behöver få Guds syn på synd och döma rättvist. Helst ska vi inte döma alls, så blir vi själva inte dömda.

Som Jesus en gång sa: Den av er som är utan synd, kastar första stenen.