I helgen har jag varit i Knaften mestadels. Men innan jag for på det så höll jag och några tjejer i lovsången på fredagkvällens bönemöte. Det gick bra, och blev uppskattat av dem som var där. Jag var även med på ungdomssamlingen efter som till stor del handlade om ungdomarnas kommande resa till Mchuckwi i Tanzania i sommar.
Lördagen kom jag till Lycksele vid 16tiden då Annika hämtade mig på busstationen. Vi spenderade några timmar med att förbereda oss inför gudstjänsten som skulle vara kl. 11 dagen därpå. Allt kändes som smort, och vi ville samma sak, och kände att det här kommer att bli ett ovanligt starkt möte. Vi kände en kamp också och det brukar ju tyda på att någonting bra är i antågande. Dagen därpå hinner vi öva en låt, innan jag far iväg och försöker hjälpa Barbro i köket med en grej. När jag kommer tillbax så säger Annika att hon råkat nuddat i strömsladden som nu gått av. Saken var den att jag ett längre tag hade föreslagit att församlingen skulle köpa in ett nytt elpiano. De har så många instrument som bara står. Dessutom är det praktiskt med ett s. k. stagepiano som du kan bära med dig överallt i en case. Jag hade tagit dit två modeller innan, en i taget så att församlingen skulle få höra hur de olika instrumenten lät. Men när vi hade "Roland Fp-7" så funkade inte tekniken och vi var tvungen att koppla in den i en liten burkig basförstärkare, för att överhuvudtaget få nåt utljud. Resultatet blev litet och burkigt. Så nu igår hade jag med mig samma piano igen, för att visa hur det låter när man hör det i hela ljudsystemet. Men då var det ju det, att Annika precis nuddat sladden, som ganska oväntat gick sönder, måste ha hängt på en skör tråd. Vad skulle vi nu göra?? 45 minuter kvar till mötet och vi har inget ljud i elpianot som jag lagt ner så mycket engagemang för att få dit. Tack och lov är Herman, Annikas man, väldigt duktig på el, sladdar osv, så han bytte huvud på den, och satte dit ett annat som funkade. Så vi fick vårt ljud ändå, och församlingen beslutade sig äntligen för att köpa detta piano. Det var lön för mödan! Mötet blev starkt, och våra sånger hängde ihop med vad som predikades, och vad våra estniska besök vittnade om. Guds Andes närhet var stark, och kändes påtagligt, och en hel del människor blev berörda. Fantastiskt, helt enkelt!
Nu var det bara att ta sig hem också, men bussen tillbaka till Storuman går sent på söndagkvällar, 21:55. Mötet slutade 13:30 cirka. Jag ville dessutom fara på bönemöte till Gunnarn 18:00. När jag varit ett tag i Lycksele och kollat runt vid macken om det var nån som skulle norr ut, så skrev jag ett inlägg på facebook och frågade om det var nån som skulle via Lycksele till Storuman. I väntan på svar for jag till Golden bar och käkade lunch. Jag hade knappt påbörjat den, förrän Roland G ringer. Då har hans 12 åriga dotter Linnea suttit och facebookat i bilen och råkat se att jag behövde skjuts. Så jag kastade i mig maten, och satt 5 minuter senare i bilen på väg mot Gunnarn! Jag hade verkligen bett till Gud om en lösning, och jag fick den! Gud är god! I Gunnarn så drog jag ut och övningskörde bil med Robban i byn där. Väldigt ovant, då jag inte kört på 1½ år, men jag tyckte det gick hyfsat ändå. Känns skönt att ha tagit första steget, och komma igång med körningen igen. Jag har kunnat betala in 10 av 14 laxar till trafikskolan nu, och det är verkligen en sten som sjunkit från mina axlar.
Detta om detta!
Nu hoppas jag att du får en härlig vecka, fylld av liv!
Kram <3
Ja vilket möte det blev Andreas!! trots kamp och sladden som helt plötsligt var av! Men vi bad! Herman kunde laga temporärt.. och sen bar det iväg.... in i en sån stark Gudstjänst med en sån stark Gudsnärvaro. Kändes som om jag skulle lyftas upp när jag sjöng !!! =D Hoppas vi snart får tjäna tillsammans igen !! Tack för en toppenhelg! Kram Annika =)
SvaraRadera