Idag har jag lekt med mina syskonbarn och trampat i lervälling. Sedan var jag nere i ett dike och hämtade en av barnen, som då var helt inoljad av lera, av vilket han frikostigt delade med sig av från sina byxor osv. Just nu sitter jag i strumplästen och väntar på att kläderna ska tvättas färdigt och tumlas torra... Sämre dagar kan man ha :).
Det som hände innan var väl inte lika uppfriskande. Misstänkte ett tag att jag hade fått en propp i benet, och satt nästan 3 timmar på sjukan idag och bara väntade. Först satt jag ute i väntrummet en timme och sen flyttade de in mig på ett sjukhusrum (låter som om jag vore oförmögen att röra på mig men så är inte fallet!). Där fick jag sitta i nästan två timmar innan nåt hände. Förstår inte vitsen med att flytta över mig om jag liks skulle få vänta ännu mera inne på rummet. Folk brukar säga om mig att jag är en snäll och glad prick, och att det inte finns nåt ont i mig, haha! Då skulle de träffa mig i väntans tider(dvs. att jag väntar på doktorn i ett väntrum eller dylikt, inget annat ;)). Där kommer en av mina svagheter fram och det är svordomar..... Ibland känner jag att jag måste häva ur mig lite galla. Helt enkelt en sak jag får jobba med.... Jag har inte tålamod med att sitta och vänta i flera timmar, bara en massa dötid. Men har man som jag spenderat en ganska stor del av sitt liv på sjukhus så vill man därifrån så fort som möjligt. Jag är inte rädd för doktorn :) eller för olika behandlingar. Men all denna väntan....det är det värsta. Det var tack och lov ingen propp, utan en infektion. Jag fick penicillin utskrivet och sen kunde jag fly fältet. Nästan 3 timmars väntan för att få penicillin utskrivet....soligare dagar har jag upplevt. Men jag är naturligtvis glad och väldigt lättad över att det inte var nån propp.
Dagens bön: God, grant me patience. But please hurry!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar