Carpe diem eller.....

Jag håller på att ta igen lite studier för att få tillbaka studiemedlet från CSN och kunna börja plugga igen. Har i princip blivit klar med en rapport nu men gruvar mig för att skicka in den.....lite rädd för responsen. Ändå har jag låtit två nyutexade lärare, en förskollärare, och en svenskalärare, att läsa den, och jag har fått goda vitsord från båda hållen, men vågar ändå inte. Är rädd för att jag ska behöva göra om stora delar, men jag måste ta mod till mig och skicka in den, lita på de goda omdömen jag fått...
Jag har en del andra skriftliga arbeten kvar att göra också, men sopar dem under mattan så långt det är möjligt. Så är jag som person, saknar disciplin, går och gruvar mig för arbetena istället för att göra dem. Ni som läste förra inlägget kan ju konstatera att detta inte är det enda område jag saknar disciplin i :P.
Carpe diem, eller fånga dagen som det heter på svenska, är ett vedertaget uttryck för att inte låta livet gå en förbi. Jag skulle behöva ha det som motto för varje dag, då skulle jag nog få ett och annat gjort här i världen.
Tack och lov så träffade jag en kvinna igår som jobbar som specialpedagog, och hon gav förslaget att hon skulle kunna göra ett dagsschema åt mig för att jag ska komma igång på allvar. Det känns som om det skulle kunna vara en lösning. Som jag skrev igår; det finns hopp!

Dagens Liljeholmens:
Det är du och jag som bestämmer över våra liv, och vi avgör vad det blir av dem. Visst kan vi låta Guds vilja ske i våra liv, och det är det bästa, men det är ändå vi som väljer detta, eftersom Han har gett oss en fri vilja. Det gör att vi ändå måste göra en del beslut varje dag, och de besluten, samt våra tankar och syn på oss själva, andra och livet i övrigt, avgör hur vår framtid blir.