Ingen leek

Idag tänkte jag dela med mig av nåt som kanske inte är så roligt att läsa. Det handlar om övervikt, mobbning, dåligt självförtroende osv. Jag har varit överviktig sen jag var liten, men inte så mycket som de senaste 10 åren.
Har väl mer eller mindre bantat och misslyckats ungefär hela tiden, fram och tillbaka. Det är ingen lätt sak att göra. Det handlar om att göra sig av med ett beroende, för det är precis vad det är. Kan tänka mig att det är lika svårt som att sluta röka eller dricka. För mig handlar det inte om att veta vad som är bra mat och inte. Minska på kolhydrater osv.
Nej det svåra tycker jag är att verkligen bestämma sig för att gå ner i vikt och att sen verkligen vara benhård med sig själv, verkligen vara nitisk i sin kamp. Disciplin med andra ord. Det är det jag har svårast med.
Jag kan bestämma mig flera gånger i veckan för att "banta", vet att det handlar mer om att lägga om rutiner än att banta ner sig, men hur mycket jag än bestämmer mig, så blir det oftast platt fall eftersom jag förr eller senare ger efter för frestelserna.
På det sättet hamnar alla dieter på fallrepet för min del...

En annan baksida av myntet är självbild och självförtroende. Jag har nog aldrig haft så bra självförtroende som idag, och ändå skulle nog många tycka att det var tragiskt om de såg hur mitt självförtroende ser ut just nu.
Jag är ganska fåfäng på ett sätt, det innebär inte att jag ser bra ut jämt, men jag vill inte se ut som nån lufs eller nallebjörn som går omkring, även om jag vet att jag gör det ganska ofta.
Tycker till exempel sällan att jag ser bra ut på bild, tycker att bilden inte överensstämmer med hur jag är som person. Ibland skäms jag för hur jag ser ut, och får panik, och vill åka och göra en fettsugning på direkten. Om jag är med på bild och bara ansiktet syns, kan jag vara nöjd över mitt utseende ibland, tycka att jag till och med ser bra ut :), men det är sällan det händer...:P
Hellre överviktig än skitviktig har någon sagt, det är i och för sig sant, men ibland undrar jag om inte det är lättare att ändra på det senare....

Jag vet att jag är älskad och omtyckt av många, och det värmer verkligen att veta det. Men jag behöver ändå arbeta på mitt självförtroende.
Det går långt tillbaka, från grundskolan, när jag blev mobbad och utstött av en del, och kände att jag bara dög när det var musik, eller roliga timmen, då de skulle önska låtar jag skulle spela.
Det mesta av det där är bortbearbetat, och det är ingenting jag tänker på idag så mycket, men det är ändå saker som bidragit till mitt dåliga självförtroende.

Men det finns hopp! Tack och lov :).
Jag har Gud som älskar mig obegränsat, och jag tror att ju mera jag umgås och lär känna honom, desto positivare självbild kommer jag att få, och bli mer och mer stabil som person, och våga lita på att jag är lika mycket värd att tas på allvar som någon annan.
Ingenting är omöjligt för Gud, kan inte nog poängteras, INGENTING är omöjligt!

Jag och en annan kompis har bestämt oss för att gå ut och gå tillsammans minst en gång i veckan, förutom den vanliga träningen, samt att låta bli godis mm., tror det kan vara lättare att vara två.

Be gärna för mig!

Kram